Reflektion
Nu sitter jag här bloggandes... efter alla dessa år.
Bloggandes.. jag försöker smaka på ordet och det enda jag ser framför mig är Blondinbella.
Undra varför? Eller är personen mer lik Ebba V. Sydow? Två tjejer, två giganter, wow.
Hur börjar jag då ett inlägg?
Det säkraste kortet skulle säkert vara att ge sig på klassiska inledningsfraser som
- Hej hej hallå dagboken. Men eftersom jag är vuxen nu kan jag inte börja ett inlägg som Bert Ljung. Ha, nej det går ju inte. Det förstår var enda människa. Som Bert Ljung..-skulle inte tro det.
Hur som helst befinner jag mig förtillfället i København, eller som staden så klatschigt heter på engelska "Wonderful Copenhagen". Visst lät jag som en riktig globetrotter där för en sekund..
- Du, jag är i Köpenhamn för tillfället, kan jag ringa dig på nallen när jag är tillbaka på kontoret?
Faktum är att jag är här i underbara Köpenhamn längre än så.
Självklart förstår jag er som genast tänker att sex månader av en klassik svensk livslängd, enbart utgör 0,5% av den moderna mannens liv och därmed hävdar att jag är här tillfälligt. Men det är ju upp till var och en att välja hur man ser på saken. En kul stad är det hur som helst.
Denna blogg kommer handla om det som faller mig i smaken, men livet som student, med de upplevelser, fester och tankar som vi bär på kommer att hamna högt upp på listan.
Nu är det dags för kvällen att gå vidare. Slutbloggat för idag.
Om jag hade haft en egen tv, eller i alla fall en gemensam i commonroomet, kunde jag ha sett på den ett tag nu. Men icke. Om Danmark inte hade spärrat tillträdet till piratebay kunde jag alltid ha laddat ner en ny film. Men icke. Om överhuvudtaget inte mitt internet varit så segt kunde jag ha kollat på youtube eller svtplay.se innan jag somnar. Men icke.
Nej det är inget synd om mig. Förra veckan fick jag ner en film från en ameriskansk torrentsida, efter att ha laddat ner den i två veckor i sträck. Glad som en galning sprang jag till seven eleven och köpte läsk och chips för att väl hemma i soffan konstatera att film-filen var skadad. Men men, jag är inte bitter. Det gäller att se det positiva - Radio ÄR kul.
På återseende.
Bloggandes.. jag försöker smaka på ordet och det enda jag ser framför mig är Blondinbella.
Undra varför? Eller är personen mer lik Ebba V. Sydow? Två tjejer, två giganter, wow.
Hur börjar jag då ett inlägg?
Det säkraste kortet skulle säkert vara att ge sig på klassiska inledningsfraser som
- Hej hej hallå dagboken. Men eftersom jag är vuxen nu kan jag inte börja ett inlägg som Bert Ljung. Ha, nej det går ju inte. Det förstår var enda människa. Som Bert Ljung..-skulle inte tro det.
Hur som helst befinner jag mig förtillfället i København, eller som staden så klatschigt heter på engelska "Wonderful Copenhagen". Visst lät jag som en riktig globetrotter där för en sekund..
- Du, jag är i Köpenhamn för tillfället, kan jag ringa dig på nallen när jag är tillbaka på kontoret?
Faktum är att jag är här i underbara Köpenhamn längre än så.
Självklart förstår jag er som genast tänker att sex månader av en klassik svensk livslängd, enbart utgör 0,5% av den moderna mannens liv och därmed hävdar att jag är här tillfälligt. Men det är ju upp till var och en att välja hur man ser på saken. En kul stad är det hur som helst.
Denna blogg kommer handla om det som faller mig i smaken, men livet som student, med de upplevelser, fester och tankar som vi bär på kommer att hamna högt upp på listan.
Nu är det dags för kvällen att gå vidare. Slutbloggat för idag.
Om jag hade haft en egen tv, eller i alla fall en gemensam i commonroomet, kunde jag ha sett på den ett tag nu. Men icke. Om Danmark inte hade spärrat tillträdet till piratebay kunde jag alltid ha laddat ner en ny film. Men icke. Om överhuvudtaget inte mitt internet varit så segt kunde jag ha kollat på youtube eller svtplay.se innan jag somnar. Men icke.
Nej det är inget synd om mig. Förra veckan fick jag ner en film från en ameriskansk torrentsida, efter att ha laddat ner den i två veckor i sträck. Glad som en galning sprang jag till seven eleven och köpte läsk och chips för att väl hemma i soffan konstatera att film-filen var skadad. Men men, jag är inte bitter. Det gäller att se det positiva - Radio ÄR kul.
På återseende.
Kommentarer
Trackback
